Möjliga orsaker till symtomen

Orsakerna till atypiska gynekologiska symtom kan variera, och kan till exempel hänga samman med följande sjukdomar och syndrom:

Endometrios och adenomyos

Uppskattningsvis lider 10–15 procent av alla kvinnor i fertil ålder av sjukdomen endometrios. Vid endometrios växer vävnad som liknar livmoderslemhinnan utanför livmodern, till exempel på bukhinnan, äggstockarna eller tarmväggar. Vid adenomyos växer vävnaden på livmodermuskulaturen. Endometrioshärdarna och det blod som läcker ut från dem i bukhålan orsakar kronisk inflammation i intilliggande vävnader.

Sjukdomen påverkar livet på många sätt och kan orsaka kronisk smärta och barnlöshet. Till de vanligaste symtomen hör olika typer av smärta i höftregionen, riklig mens och svårigheter att kissa och bajsa. Symtomen är emellertid individuella, och vården planeras utifrån symtomen och målen med behandlingen. Det kan handla om att åtgärda smärtan, bromsa sjukdomsförloppet eller behandla barnlöshet.

PCOS

Polycystiskt ovarialsyndrom, eller PCOS, är den vanligaste hormonstörningen bland kvinnor och förekommer hos omkring 10–18 procent. PCOS är mer än bara polycystiska ovarier (PCO) eftersom syndromet även innefattar hormonella störningar. Ett symtom på PCOS kan vara en lång och oregelbunden menscykel, utdragna mensblödningar eller utebliven mens, ökad kroppsbehåring av manlig typ, acne och viktökning särskilt kring midjan.

För att diagnosen PCOS ska ställas måste minst två av följande fynd kunna konstateras:

• polycystiska ovarier, dvs. äggstockar med många äggblåsor, kan påvisas med ultraljud (över 20 äggblåsor åtminstone på den ena äggstocken)
• utdragen eller utebliven menscykel (en cykel på över 35 dagar åtminstone två gånger om året)
• ökad androgenaktivitet (hyperandrogenism) som kan konstateras antingen i form av hirsutism (ökad kroppsbehåring av manlig typ) eller genom blodprov.

PCOS är den största orsaken till barnlöshet som beror på kvinnan, och medför även ökad risk att insjukna i diabetes typ 2, metaboliskt syndrom och hjärt- och kärlsjukdomar. Behandlingen av PCOS beror alltid på symtomen. Målet med behandlingen kan vara att rätta till störningar i kroppens omsättning av socker och fett, gå ned i vikt eller att behandla barnlösheten.

Vulvodyni

Vulvodyni är ett syndrom som karaktäriseras av smärta utan tydlig orsak i vulvan, det vill säga de yttre kvinnliga könsorganen. Uppskattningsvis lider 8–16 procent av olika smärttillstånd i vulva. Smärtan vid vulvodyni kan vara lokaliserad smärta i vulva eller mer diffus allmän smärta. Smärtan kan uppstå vid beröring eller utan beröring. Den vanligaste formen kallas vestibulodyni och uppträder som provocerad ömhet i slidan, det vill säga smärta vid beröring. Detta är den vanligaste formen hos unga. Dessutom förekommer det en mer sällsynt form förknippad med neuropatisk smärta.

Symtomen vid vulvodyni kan vara samlagssmärtor samt torra och ömma slemhinnor. De som lider av vulvodyni har ofta tydliga triggerpunkter runt slidöppningen. Dessutom kan vulvodyni åtföljas av vaginism, det vill säga muskelkramp i bäckenbotten.

Det kan vara svårt att definiera smärtan vid vulvodyni och var den förekommer, och inte alla symtom kan tydligt delas in i någon underkategori. Symtomen kan dessutom variera alltefter livssituation eller menscykeln. En del smärtskov kan vara i några månader medan andra dras med smärta hela livet.

Behandlingen av vulvodyni beror på symtomen och valet påverkas av typen av vulvodyni. Behandlingen inkluderar ofta paus i eventuella kombinerade hormonella preventivmedel, sexualrådgivning, fysioterapeutiska metoder, triggerpunktsbehandling och läkemedelsbehandling.