Klockan är ungefär halv tre på morgonen, jag tror det har blivit torsdag. En annan säng är upptagen i akuten, men annars är det bara vi. Det känns som en evighet, kom vi verkligen hit först två timmar sedan? Läkaren är till ingen hjälp, medan de härliga sköterskorna gör ett toppenjobb - igen en gång. Ni får verkligen inte tillräckligt betalt.
Jag håller på att somna i rullstolen bredvid hennes säng, samtidigt som jag sträcker min hand åt henne, som hon sakta och försiktigt tar tag i. Oh snap, nu kommer det. Aj helvete, hur kan en så liten brud ha så mycket kraft i sina händer? Hennes smärta har kanske något att göra med saken, vem vet. Det känns som om all energi hon har går åt till att knäcka vartenda ben i min hand, men ändå efter att det är över så ler hon och ber om ursäkt. Jag svarar, att hon inte har någon orsak att be om ursäkt. Det här är inte ditt fel, och kommer aldrig heller vara det.
Nu ser jag läkaren komma mot oss. Snälla Gud, om du existerar, snälla säg att du slagit vett i läkaren, och att han tar henne in till avdelningen för smärtlindring. Snälla.
“Ni får nog ta och åka hem.”
Ilska. Vrede. “Fick du din läkarlicens från ett jävla Kelloggs-paket, tänker du seriöst skicka hem oss fastän du SER att allting inte är så värst ok just nu, vilket sjukhus anställer fejkläkare, det var coolt typ fem år sedan”, tänker jag. Jag önskar jag skulle haft cojones att säga det åt honom. Jag önskar jag skulle ha kunna sagt åt honom att jag tycker att han är en skitusel läkare. Men mitt i min moviestar-monolog som jag håller i mitt huvud, ser jag på henne. Hon ler. Vänta, varför ler du?
“Let’s just go home”, säger hon.
Hon har rätt. Det enda jag skulle vinna med det är ett portförbud från centralsjukhuset. Inte en så värst bra idé, sist och slutligen. Fan också. Nå, jag hoppar ur rullstolen, flyttar henne försiktigt från sängen till stolen, och börjar rulla henne mot utgången. På vägen ut tackar jag sköterskorna, och ger en sista arg blick åt läkaren. Haha. Där fick han. Suck it, bitch.
När vi kommer hem, är hennes smärtor långt ifrån det som de var x antal timmar sedan. Jag leder henne till sängen, och efter det, går jag till köket, och värmer en gelpåse. 30 sekunder kvar. Pling. Då jag hämtar gelpåsen till henne, har hon nästan somnat. Jag lägger påsen på hennes mage, ger henne en kyss på pannan, säger att hon är det bästa som någonsin hänt mig, och pajar henne tills hon somnar.
Efter en sista YouTube-video (som handlade om ett gott pastarecept!), visar klockan 04:14. Jag tar en sista slurk vatten, och stänger ögonen. Åh, så tyst det är. Jag skulle ha tent om fyra timmar och fyrtiosex minuter. Fuck it, vi tar det på omtent. Endo, denna gång var faktiskt ganska rolig, när skall vi ta om det?